Ständigt under gränsen...

Länge sedan man skrev av sig lite nu. Men nu är jag faktiskt lite smått irriterad. Så, why not! Hade tenta idag. Eller egentligen var det en omtenta. Tentan var i måndags på riktigt. Men jag kände att jag inte skulle klara den så jag valde och vänta tills idag. Och det spelar ju ingen roll. Men jag blir så sur. För det första hade jag sedan en tid tillbaka legat lite efter i skolan men det var inget som jag inte kunde ta igen. För att i och med att jag ligger efter får jag inte läsa kursen som heter nätverksprojekt. Men det gör egentilgen inte mig något heller, för man behöver inte den för vidare studier. As I was saying. Jag låg efter och eftersom jag helt plötsligt bara läser en kurs var det ju ett perfekt tillfälle att ta ikapp detta. Vilket jag har jobbat flitigt på de senaste veckorna och lyckats ganska bra. Men jag har varit så totalt fokuserad på att komma ikapp att jag har lagt min nuvarande kurs på hyllan, vilket jag inte tyckte var något problem i och med att jag räknade med att komma ikapp halva vägen in på läsperioden. Och sedan kunde läsa ikapp den kursen lätt och ledigt. Men det jag helt hade förträngt är att nätteknik kurserna jag läser har tentor efter halva läsperioden också. Vilket jag kom ihåg en vecka innan jag skulle ha tenta. SHIT, crap, vad gör jag nu liksom. Jag hade inte vart på något föreläsning eller nått. Det blev JOBBIGT. Men jag valde i alla fall att börja kolla på föreläsningarna som ändå finns på hemsidan. Men problemet/fördelen med webbföreläsningarna är att man kan pausa dem. Jag var ju tvungen att lära mig allt snabbt. Och det innebar att man lysnade ca30sek, pausa,  sedan skriver man ner allt läraren sa. Detta var ju jättesmart och jag lärde mig en himla massa. Problemet blev bara att föreläsningar som tillexempel var 60min tog minst 90min att ta sig igenom. Och när det slutligen var tenta dags hade jag inte hunnit igenom allt. Sen var ett delprov praktiskt. Och det fick man tydligen inte göra om man inte hade redovisat laborationerna. Vilka jag kunde ha genomfört men inte haft en chans att redovisa. Så det fick jag inte göra... än. I måndags hade jag i alla fall ca 4 föreläsningar kvar att se på. Sen skulle det ju vara bra att läsa boken också kanske. Men det hade jag ingen som helst tid med. Igår såg jag klar de sista föreläsningarna. Och sedan hade jag eldsjälen Elie i min klass som insåg att jag inte var på tentan i måndags. Som tydligen hade hittat tentan på nätet. Detta och anteckningarna som jag gjort läste jag för fulla muggar igår. Pluggade, slappade, pluggade lite till.... Jag sov inte en blund i natt. Jag pluggade. Kl 8 i morse var tentan. Och jag trodde faktiskt jag hade en liten chans. Vilket jag absolut inte trodde i onsdags morse. Tentan är webbaserad och är frågor med 5 alternativ på varje. Vissa frågor ska man svara med 3 alternativ etc. Men det var extremt osäkert när jag gjorde det. Men de frågorna som kom upp som var de som jag hade fått från Elie satte jag klockrent. 50frågor var besvarade. Jag hade inte den blekaste om hur det skulle gå. Sen var det bara att trycka på knappen "grade exam".

Här är utskriften!


Det första jag tänkte när jag såg det så var det. JA, I DID IT! Eftersom det är 50% man måste ha rätt. Men sedan kom jag på att det är någon av nätteknik-kurserna där detta höjs. Mindes inte när detta höjs. Men sen kollade jag nogranare på resultatet. Gott folk, det är bästa nätteknik-tentan någonsin. Jag brukar få 52%rätt och 49%kunskap (den mättaren spelar ingen roll). Och detta hade jag presterat utan att ens kolla åt någon bok. Jag var extremt stolt. Men sen var det ju de. Var det godkänt. Jag var osäker. Gick hem och kollade om läraren skickat något mail om hur det hade gått. Jag hade inte fått något. Men jag kollade igenom gamla mail, och DÄR, där stod det. Godkänds-gränsen hade höjts till 60%. Gott folk jag var 1,2 procentenheter ifrån att få godkänt. Och jag hade presterat bättre än någonsin. Jag var stolt men ändå nedslagen till max. Kan man ha mer otur?? Men livet går vidare, det är skönt att man får lite mer gråare ton på vardagen.

Folk kanske undrar om jag inte borde vara jättetrött nu. Men det ska jag säga er. Jag har sovit mellan kl 10 i morse till kl 3 på eftermiddagen nu. Det räcker gott. Vila får man göra i graven. Men jag kan ju säga det att min kära pojkvän har en helt annan syn på det hela. Han var vaken förra natten. Somande igår kl 19. Sedan vaknade kl 2 på natten när jag satt och pluggade. Sen var han i och för sig vaken men han hade ju sovit i 7 timmar. Sedan när jag kom hem från tentan och jag somnade, somnade ju även han. Och han sover fortfarande mer eller mindre. Dvs han har sovit i 7 timmar till, totalt 14 timmar. Men men, det är en av min honeys få bra skills, och man ska ju göra det man är bra på. Men jag älskar honom ändå även om han är sovande mest av tiden.

Ja, det är väl vad som händer just nu. Så fort denna damen har kommit ikapp med plugget är planerna att hon ska börja motionerna. BIG TIME. Och banta. Egentilgen är jag fruktansvärt nöjd med min kropp på alla sätt och vis. Min kära pojkvän avgudar min kropp. Men detta gör jag mest för min mamma, men jävligt mycket för mig också. Jag "råkar" ha "lite" högt blodtryck. Eller egentligen väldigt högt, men inte "farligt" högt, men nästan det högsta man kan ha innan det är farligt. Jag har väl lite jobbigt med det men... Hjärtklappningar lite för ofta. I och med att vi inte har fönster i badrummet, måste jag ha öppen dörr när jag duschar för att inte svimma i duschen (värme, ånga mm=lite syre). Vilket jag ändå har känningar av ibland. Mamma är jätteorolig, vilket jag kanske förstår men jag tycker då inte det är lika alvarligt som hon.

Det är ungdomar som är i din ålder som får blodproppar. Du vill väll inte då i förtid?

Så för min hälsas skull och stor del för min mammas skull så måste jag banta. Inte för att jag är överviktig, men även där ligger jag precis på gränsen. Vad jag alltid ska vara snäppet under gränsen hela tiden men i dettta fallet är det ju bra, men i alla fall.

Sen innar jag "går för dagen" vill jag bara ägna en tanke åt min lilla bror. Som med familjen och hela rasket åkte till Barcelona igår för att se Barça spela. Nu var de ju inte på matchen igår men dom va i Barcelona när de slog Chelsea. Det måste var en underbar känsla.

http://en.soccerclips.net/videos/chelsea-1-0-barcelona-essien2
http://en.soccerclips.net/videos/chelsea-1-1-barcelone-iniesta

Och jag tror att min lillebror vart överlycklig. Matchen sägs ju redan i tv att den kommer gå till historien. Och min familj fick uppleva det, kanske inte på plats. Men i Barcelona på en bar. Underbart! Jag vill också varit med. Men så är livet som student fattigt och fattigt....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0