Zetat

Ännu en dag har gått av livet...
Idag har det varit stora äventyr på gång. Men för att förstå detta måste ni veta vad vi gjorde igår... Vi var nämligen "hela" dagen i Gävle i ett köpcenter där vi gick i affärer för att kolla bland annat efter en Netbook. För alla som inte vet vad det är för något så är det en mini dator. Vi gick i alla elektronik affärer och jämförde priser och hade oss. Vi kollde in en model vi ville ha. För tanken var att jag skulle skaffa mig en sådan nu när jag ska börja plugga, det är både perfekt att ha både på föroläsningarna och som underhållning på tåget. Den är ju även perfekt att ha i väskan, den tar inte för stor plats.
Men men, när vi kom hem igår kollade vi på diverse sidor efter den datorn vi ville ha till bäst pris. Vi hade ju tänkt att beställa en eftersom det i regel är billigare. Men då kom vi på problemet med att just beställa en. Det är ju nämligen så att jag är fortfarande skriven på min gamla adress hos MINA föräldrar. Då skulle ju datorn ha kommit dit. Och det skulle ju inte funkat. Efter många om och men bestämde vi oss för att köpa en i butik. Den fanns på onoff billigast. Men vi såg även att just denna modelen vi ville ha var en utgående modell. Då handlade om att handla snabbt. Så nästa dag, dvs idag gick vi upp tidigt och åkte tillbaka till köpcentret in på onoff och valde ut en vit. Vi köpte ett himla snyggt fodral till den med. Efter detta inköpet åkte vi hem, ca 3mil. Väl hemma skulle vi starta datorn och installera allt. Då kommer det No operating system found. WTF tänker jag. INGET OPERATIVSYSTEM. Nehe! Vad gör man då? Då ringer man onoff. Och då säger Onoff att "så ska det ju inte vara". Sedan säger de att vi helt enkelt får åka tillbaka dit och byta. Då var det bara att åka 3 mil igen. Måttligt glad var man. Hur fasen kan man glömnma att installera ett operativsystem!!!! Väl där igen fick vi ta upp datorn och kolla om det stämde vårat fel, klart det stämde. Då var det "bara" att byta. Vi fick en ny dator. Men för att vara på den säkra sidan startade vi upp den på plats. Och såklart startade den utan problem. Men då kom vi till nästa problem. Vi skulle ju aldrig ha startat den. När man väl fick startat den då drog ju installationen igång, som inte gick att avbryta.... Och kanske skulle hela datorn krashat. Jaha, då var det bara att installera hela datorn. Så där stod vi på onoff i mer än 40minuter och kollade på en dator som installerades.. Kul kul. Som tur var lite plåster på såren så fick vi reseersättning 100kr för alla våra problem. Sen åkte vi hem med gott humör. Väl hemma startade vi den utan problem. Och ända sen dess har jag suttit vid datorn och mysigt med den.

Här är jag i X, tar mina promenader och väntar på att någonting ska hända, något som får min vardag att ändras. Jag är så trött på att vara ledig nu så det är inte sant. Det blir inte längre en njutning om man varit ledig sedan i juni. Eller man kanske inte kan kalla det ledig heller, arbetslös och sysslolös. Hur fyller man egentligen ut ett halvår med ingenting? På nått konstigt vänster har jag iallafall lyckats. Men nu är jag rejält sugen på en vändning. Något som ger kroppen en liten adrenalinkick som jag behöver. Jag är så extremt trött att gå hemma och klättra på väggarna nu.
Jag ser verkligen fram emot att börja skolan igen, tror jag iallafall. Men jag vet att jag ser fram emot förändringen. Att inte behöva vakna på morgonen och undra hur man ska hålla sig sysselsatt tills man ska gå och lägga sig. För det är just så det har varit. Dagen har blivit ett tidsfördriv tills man med gott samvete kan gå att lägga sig igen. Vad är det för ett liv egentligen? Jag är så överlycklig att jag kan bryta det mönstret nu. Det ska bli så himla skönt. Men jag är lite smått orolig för grabben min. Han har det precis som jag, bortsett från förändringen. Jag skulle kunna göra vad som helst för att han ska få ett jobb. Först då känns det som att vi kan börja vårat "nya" liv till fyllo. Och kanske man inte "behöver" bo hos "svärföräldrarna" längre. Man kanske kan med ett gott samvete skaffa sig en egen lägenhet, som är fin och fräsh (nej, jag vet inte hur det stavas). Det är ofta man sitter och funderar på vart man hamnar om 10år. Har man ett jobb då? Vad jobbar man isåfall med då? Vart bor vi? Har vi barn? Och hela den raddan.
Jag är en människa som älskar impulsen, men har svårt att leva efter den. Jag vill helst ha de nästa 10 åren framför mig planerade. Men så blir det ju aldrig. Varje morgon jag vaknar är min första uppgiften på dagen att planera ut dagen. Och om sedan någon har andra planer om dagen kan den bli konflikt och jag tycker att det blir jobbigt att jag inte får gjort allt jag har bestämt att jag ska göra under dagen!
Skönt att veta att de nästa 3,5åren som kommer så går jag förhoppningsvis i skolan. Men det är inte annat än att man är lite nervös nu. På torsdag smäller det! Jag börjar känna mig som en liten fjortis nu, jag försöker redan nu bestämma mig för vad jag ska ha för kläder på mig och hur jag ska ha håret. Jag vill ju ge rätt intryck för första början. Jag vill verka tuff men inte farlig, snäll men absolut inte FJOLLIG!
Det känns lite små jobbigt med en ny stad och nya människor. Man måste vara trevligt och allt direkt. Sedan är jag sååå nervös över att jag ska gå vilse. Jag kan inte alls Uppsala. Eftersom jag måste åka tåg dit kommer jag säkert ha bråttom till skolan på torsdag också. Och då måste jag åtminstone veta åt vilken riktning skolan ligger åt....

Drömmen krossades på några minuter... När grabben hade vaknat vart vi iväg för att kolla efter våran drömlägenhet. Innan vi hittade till fastighetsägarens kontor åkte vi förbi stället där de lägenheterna fanns som vi ville ha. De såg kanon ut och vi undrade för oss själv vart de lägenheterna fanns som var lediga. Vi åkte vidare till fastighetsägaren. Väl där pratade vi med en tant i receptionen som hade noll koll. Men det vi fick ut ur henne var iallafall att det bara var i vissa områden, slumområden enligt mig, som ungdomsrabatten gällde. Men hon sa framför allt att de lägenheterna vi ville kolla på var upptagna eller rättare sagt RESERVERADE till några vars byggnad skulle rivas. Då undrar jag bara VARFÖR LÄGGER MAN UT LÄGENHETER SOM LEDIGA OM DE REDAN ÄR RESERVERADE. Jag menar, det kan ju inte ha kommit som en shock för dem att deras egna hus skulle rivas? Om jag inte skulle vetat att de lägenheterna fanns lediga skulle jag ju inte varit intresserad och främst jag skulle inte blivit BESVIKEN. Varför kan aldrig fastighetsägare ha uppdaterade databaser som fungerar???? Det är ju inte första gången vi har fått falska förhoppningar. Vad arg man kan bli. Här är en bild på dagens besvikelse:

 

Nu är vi framme, eller ja rättare sagt vi var framme redan i lördags, men jag har inte kommit åt att kunna skriva för än nu. Nu bor vi hos "svärföräldrarna" och har lådor precis överallt. Blir ju lätt så när mer eller mindre saker som egentligen skulle platsa i en 2:a och detta har vi nu i ett redan möblerat rum.
Varje dag är det spännande när man går upp och man kan ta sig ut ur rummet utan att förstöra något. Men men förhoppningsvis är detta inte en temporär lösning.
Just nu sitter jag faktiskt och väntar på att grabben ska gå upp. Ja vet, han sover lääääänge! Men när han äntligen pallrar sig upp nu så ska vi gå till en fastighetsägare här och kolla om de har någon lägenhet till oss. Vi har sett på deras hemsida att det verkar som de har 2:or som är byggda 2004-2005 för 4000kr. Dessa hoppas vi på! Och ännu bättre är att här i X har de ett erbjudande för ungdommar, så att de stannar kvar i X, som gör att man bara behöver betala halva hyran. Men detta vet vi tyvärr inte om det funkar om man är 2 personer i en lägenhet eller om erbjudandet överhuvudtaget finns i de "nya" lägenheterna. Men men, det får vi antagligen redan på snart. Om han bara vill vakna!!!
Jag sitter här och håller tummarna.
Sedan har jag äntligen bestämt mig för att plugga i Uppsala, eller iallafall tror jag det. Jag har fyllt i papprena nu och ska bara lägga de på lådan. Då har jag kommit ett steg närmare Uppsala. Jag sitter här och försöker övertala mig själv om att det blir bra och att det var det bästa valet.
Ne, nu ska jag gå upp och rycka av honom täcket så att vi kommer iväg någon gång.

Jag känner att jag riktigt börjar komma in i bloggandet igen. Men det tror jag mest beror på att jag har startat en annan blogg också. SjukLinn.blogg.se där jag skriver upp alla smärtor jag har under dagen. Det är inte så att jag är någon hypokondriker eller så det är bara så att jag har många smärtor, inte som hypokondriker som tror det värsta om allt.
En annan anledning till varför jag har börjat blogga igen tror jag kan vara att jag egentligen har tusen andra saker jag måste göra, och då blir det lätt att man vill fly.
Sedan kände jag även för att blogga nu i och med att snart ska jag packa ner denna datorn. Vi flyttstädar nämligen för fullt nu (när jag inte bloggar). För imorgon går lasset till X där vi stannar tillsvidare.
Jag har fortfarande inte bestämt mig om Uppsala men jag tror allt att det blir så ändå. Jag har i och försig inte berättat min orolighet för någon annan heller, så jag har inte kunnat prata ut om den. Men jag har sagt det till grabben ett X antal gånger förmycket så han vill inte höra det längre. Men jag håller med honom, jag är så veeeelig, ena stunden är det sååå himla fantastiskt andra stunden känns det som jordens undergång. Men men jag antar att den som lever får se.

Apropå ingenting, så brann ett hus i närheten av oss igårkväll. Kul att få sitt hus nerbrunnet på nyårsafton! Det hade tydligen börjat brinna på vinden så brandkåren kom knappt åt att släcka det. Husets ägere var även påväg till Göteborg för att fira nyår och de fick ju så klart vända.
Jag hörde syrenerna ca halv 4 på eftermiddagen och vid 2 tiden när vi åkte hem på natten var det fortfarande lite brandmän kvar där. Stackars brandmän som fick fira nyår där. Men men, that's life.